10 december – Bertha von Suttner

I dag är världens blickar riktade mot Stockholm och Oslo när Nobelpriset delas ut i flera kategorier. Den person som varje år står i rampljuset är Alfred Nobel men idag skall vi ta en titt på en av människorna runt Nobel. En människa som har satt ett outplånligt spår i historien, Bertha von Suttner.

Vem var hon?

Bertha föddes i Prag 1943, in i familj med väldigt blandade rötter. Hennes far, generallöjtnant Franz de Paula Josef Graf Kinsky von Wchinitz und Tettau, hade nyligen dött vid en ålder av 75 när hon föddes . Hennes mor, Sophie, var 25 år gammal och kom från en betydligt enklare bakgrund. Detta skulle för alltid komma att påverka Bertha då , trots att hona ar grevinna, aldrig riktigt släpptes in i de finare kretsarna på grund av sitt blandade arv.

Som barn öppnades henne värld för filosofi och litteratur genom hennes kusin Elvira. Bertha hade också ett gott språköra och kom att lära sig både engelska, franska och italienska, något som kom att öppna dörrar för henne i framtiden.

Berthas relation till sin mor var väldigt ansträngd. Familjens ekonomi var dålig och moderns mentala hälsa vacklade ofta. Bertha fick många erbjudanden om giftemål men inget kom att leda till ett äktenskap.

En nystart i Wien

Istället hamnade hon 1873 i Wien, där hon började arbeta som privatlärare. Hon blev oerhört förälskad i en av sina elever, den sju år yngre Arthur. De förlovade sig men Arthur far, såg väldigt illa på deras relation och förbjöd sin son att gifta sig med Bertha. Att jobba kvar som familjens privatlärare blev nu omöjligt och Bertha kom istället att svara på en annons i en av Wiens tidningar.

”En väldigt rik, högt utbildad, äldre gentleman boende i Paris söker en dam, också äldre, väl utbildad i språk, som sekreterare.”

Den person som hade satt in annonsen var ingen annan än Alfred Nobel. Bertha kom att flytta till honom i Paris och kom att under några dagar 1875 leva tätt ihop med honom. Under de första åtta dagarna satt de i Alfreds lägenhet och diskuterade litteratur, konst, livet i allmänhet och, i synnerhet, hur man skulle förhindra att människan någonsin igen krigade. Trots att de bara hade åtta dagar tillsammans uppstod vad som bäst kan beskrivas som en romantisk vänskap.

På den nionde dagen åkte Alfred tillbaka till Stockholm och samma dag fick Bertha två telegram, ett från Alfred och ett från Arthur. Det första telegrammet förklarade att Alfred skulle komma tillbaks om en vecka. Det andra telegrammet bar på innehållet att Arthur inte kunde tänka sig att leva sitt liv utan henne.

Bertha lämnade nu Paris och åkte tillbaka till Wien för att rymma iväg med sin älskade Arthur. De kom att tillbringa 10 år i Kaukasus i exil innan Arthurs familj ändrade sin syn på deras kärlek och välkomnade dem tillbaka.

Väl tillbaka i Europa utvecklades Berthas engagemang för fred något enormt. Hon kom nu att skriva den berömda boken ”Lägg ner era vapen!” och när den kom ut 1889 blev den väldigt populär och översattes till i stort sett alla europeiska språk. Men det stannade inte där. Bertha skrev flera debattartiklar, pamfletter och nyhetsbrev. Hon started upp fredsgrupper runt om i Europa och åkte runt i världen och föreläste om fred nästan ända fram till sin död.

Det finns en tragisk men likväl poetisk poäng i att bara några dagar efter att hennes röst hade tystnat bröt det Första världskriget ut.

Arvet efter Bertha

Under sitt liv var Bertha en fyrbåk för fred och kvinnors rättigheter. Hon blev, i brist på bättre ord, en kändis i den europeiska pressen. En tidning utnämnde henne till en av de fem mest kända kvinnorna, en ära hon mottog med delad glädje. Detta säger något om Berthas arv. Hon tillhör inte gruppen som har fastnat på historieböckernas sidor. En stor anledning till detta är att det arbete hon gjorde var ett arbete som skedde i det dolda lika mycket som i det öppna.

Men vi måste återvända till Berthas relation med Alfred Nobel. För de där åtta dagarna i lägenheten i Paris skulle komma att sätta djupa spår.

Bertha och Alfred skulle hela livet komma att brevväxla med varandra. Ett av deras vanligaste samtalsämne var utrotande av krig och världsfred. De skulle komma att träffas vid ett par tillfällen där det kanske mest berömda och viktiga mötet skedde på en båt på Zurichsjön. Det hade precis varit en stor fredskongress i Bern och det är bland annat denna som de båda diskuterar. De hamnar i en diskussion om Alfreds dynamitfabriker och en bit in i samtalet säger Alfred:

”Kanske mina fabriker kommer att sätta stopp för krig snabbare än dina kongresser. Dagen då de två motståndarna kan förgöra varandra på en sekund, kommer alla civiliserade nationer troligtvis att rygga i förfäran och desarmera sina trupper”.

Ett par veckor efter denna båttur för Bertha ett nytt brev från Alfred. I detta brev berättar han att han skall använda en del av sin förmögenhet för att instifta ett pris för fred. Alfred fortsätter att hylla Bertha och skriver:

”Det gläder mig mycket att se att fredsrörelsen vinner mark. Det är tack vare civiliserandet av massorna, och särskilt de som slåss mot fördomar och okunnighet, bland vilka du håller en hög nivå.”.

Bertha kom själv att få Nobels fredspris 1905. Hon var den första kvinna men långt ifrån den sista. Hennes kamp må vara dåligt nedtecknad i historieböckerna men hennes arv lever alltid vidare i det fredspris som delas ut varje år i Oslo den 10 december.

Läs mer

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6035448

http://www.nobelprize.org/alfred_nobel/biographical/articles/life-work/suttner.html