Den kanske mest kontroversiella personen hittills i detta års kalender kommer vi prata om idag. Som en del av den styrande makten i Kina under långt id ses hon både som en förebild men av många också som det motsatta.
Bakgrund
Soon var dotter till en missionär som hade blivit affärsman. Hon föddes 1893 och familjen, som kom att bestå av hennes far, mor och ytterligare 5 syskon, bodde i Shanghai. Efter några år i skola där fick hon möjligheten att studera vidare i USA.
Resan gick till Georgia och ett college vid namn Wesleyan. Som många kineser hade hon också ett kristet namn och i vissa papper heter hon därför Rosamonde.
Väl tillbaka i Kina kom hon att hamna i onåd med sin familj. Soon hade lärt känna en 26 år äldre man, Sun Yat-sen. Han var ledare för det nationalistiska partiet KMT och hade också lett den kinesiska revolutionen 1911. Trots motstånden från hennes föräldrar kom paret att gifta sig 1915 och leva tillsammans fram till Suns död 1925.
En ny ledare
Partiet stod nu utan ledning och det var Soon som kom att röstas fram till ny ledare. Dock kom nya problem snart att dyk aupp på horisonten. Partiets huvudtanke var ett enat stort Kina. Rent politiskt och ideologiskt använde man sig av en blandning av idéer varav några hade socialistiska och kommunistiska rötter. Just denna del och de medlemmar som såg detta som viktigt kom att slängas ut ur partiet 1927. Soon valde då att gå i exil i Sovjetunionen och kom att leva där i flera år.
Det var egentligen först 1931 som hon helt återvände till Kina. Återigen bosatte hon sig i Shanghai och det var där hon bodde när det andra kinesisk-japanska kriget bröt ut. Japan kom då att invadera stora delar av Kina och höll detta fram till deras kapitulation vid slutet av det Andra världskriget.
1939 bildade Soon Kinas försvarsfront för att stödja kommunistiska kämpar i nordliga Kina.
Mer krig
Efter världskriget följde snart det kinesiska inbördeskriget. Mao Zedong, sedemera Kinas ledare, kom att starta ett uppror mot den kinesiska republiken. Mao, som var kommunist, tog makten och Soon kom att ställa sig på hans sida. Detta skulle komma att få henne att bryta helt med sin familj.
För kommunisterna legitimerade Soon deras rörelse med den som Sun Yat-sen hade startat flera år tidigare. Soon blev därför en viktig del i det nya Kina. Bland annat kom hon att bli en av sex vice talmän i den nya regeringen. Hon kom också att vara en central figur i relationen mellan Kina och Sovjetunionen. Ett bevis på detta är att hon 1950 fick Stalins Fredspris.
Hon kom också att starta de tidning som idag är Kina idag och reste också runt mycket i världen för Kinas räkning. Tack vare sin goda utbildning var hon flytande i engelska och blev därför en perfekt ambassadör för landet.
När Kulturrevolutionen bröt ut kom Soon att klara sig undan helt. Under åren 68-72-talet kom hon att vara ställföreträdande statsöverhuvud och fortsatte att ses som en viktig person i Kina.
Sista tiden
Åldern började dock ta ut sin rätt och även om hon fortfarande skrev mycket som publicerades sågs hon allt mer sällan ute i offentligheten. Det sista som sågs av henne var 1981 när hon tog emot en hedersdoktorstitel. Bara några veckor sedan kom hon att somna in 88 år gammal.
Arvet efter Soon
För många kineser är Soon en förebild. Dels för hennes kamp för Kina men också för det välgörenhetsarbete hon gjorde genom flera olika organisationer. Bara två veckor före sin död kom hon, att som enda person någonsin, utnämnas till Hederspresident för Folkrepubliken Kina
Länkar
