En poet som var feminist och dog som som en revolutionär martyr. Det kan låta som en karaktär hämtat från ett filmmanus men i vårt fall är det konkret verklighet. Dagens historiska personlighet är Qiu Jin.
Vem var hon?
Qiu Jin föddes 1875 i Fujianprovinsen i Kina. Henne familj hade det relativt väl ställt vilket innebar att hon som barn, till skillnad från de flesta andra tjejerna, kunde få en god utbildning. Hennes stora styrkor i den akademiska världen var skrivandet där poesin snart utkristalliserade sig som en favoritgenre.
Men Qiu Jin var också väldigt förtjust i naturen och aktiviter av varierande fysisk karaktär. Bland annat kampsport och ridning var något hon gärna företog sig. Detta kan för oss kanske inte verka så vidare konstigt men om vi dyker ner lite i de kinesiska sederna vid denna tid får vi en annan bild.
I rika familjer fanns det en sedvänja att binda ihop flickors fötter. Tanken bakom detta var att tjejerna/kvinnorna, på grund av sin rikedom, inte behövde arbeta. Det var en oerhört plågsam process som tog mellan 10-15 år. Den började ofta i femårsåldern då man bröt benen i fötterna och band om fötterna hårt. Runt 15-årsåldern släppte man sedan ut fötterna som då, om processen hade ”slagit väl ut”, inte var längre än cirka 8 centimeter.
Med denna kunskap i baktanke blir hennes utomhusaktiviteter än mer fantastiska och visar verkligen upp den vilja hon bar på och som skulle komma att forma hennes liv. I Qiu Jins fall skulle hon själv komma att sluta binda sina fötter när hennes kamp för kvinnlig frigörelse blev allt starkare.
21 år gammal 1896 gifte sig Qiu Jin i ett arrangerat äktenskap. Hennes make var rik och hon kom att få en son och en dotter. Men Qiu Jin var inte nöjd med sitt liv som enbart bestod av att ta hand om hemmet och vara moder. Detta blev än mer markant när familjen flyttade till Beijing.
I denna nya stad träffade hon fler kvinnor som var i samma situation som henne själv. Fast i ett äktenskap som långsamt kvävde dem trots att de rent ekonomiskt tillhörde toppskiktet i samhället och fick del av alla de fördelar som detta innebar.
Samtidigt var detta ett Kina som hade ett extremt svagt styre. Qingdynastin som styrde landet hade gjort det sedan mitten på 1600-talet men nu tyckte många stat landet gick bakåt, inte framåt. Precis som i Afrika fanns det många länder som hade intressen i Kina och många kineser kände sig som en andraklassens medborgare i sitt eget land.
Ett nytt liv i Japan
1904 lämnade Qiu Jin Kina för Japan. Bakom sig lämnade hon sin make och sina barn. I Japan byggde hon upp ett nytt liv och började nu aktivt protestera mot saker i samhället hon såg som gammeldags och rent utav felaktiga. Hon ville få till en förbud mot att binda ihop kvinnors fötter, få bort arrangerade äktenskap och att det skulle vara en likvärdig utbildning oavsett kön.
Men hon skrev också mycket poesi och många av henens dikter var också färgade av de samhällsfrågor hon stred för. En av hennes dikter börjar till exempel med orden:
”Säg inte till mig att kvinnor – inte är stoff för hjältar”
Efter två år i Japan återvände Qiu Jin till Kina. Hon startade nu upp, tillsammans med sin väninna Xu Zihua, en tidning för kvinnor med namnet ”Kinas Kvinnojournal”. I denna spred de vad många ansåg vara radikala idéer om kvinnors rättigheter. Qiu Jin uppmuntrade också kvinnor i Kina att protestera mot sina familjer, regeringen och samhällets normer. Genom att få dem att utbilda sig gavs kvinnorna en utökad socialtrygghet och även en möjlighet att göra uppror mot just dessa grupper.
Men sakta men säkert insåg Qiu Jin att det inte skulle räcka med utbildning, texter och tal. För att få till en riktig och långlivad förändring krävdes det stora förändringar i hur Kina styrdes. Som en del i detta började Qiu Jin att undervisa på Datungskolan. Skolan hade startats av en grupp som kallade sig för Guangfuhui. De var starkt kritiska till Qingdynastin och förvandlades sakta till en revolutionsarmé med över 50 000 medlemmar. Skolan där Qiu Jin nu jobbade fungerade som en front för att rekrytera medlemmar.
En misslyckad revolution
Gruppen började nu ta fram en plan för att ta över makten i Kina. Tanken var att revolutionen skulle äga rum i början på sommaren 1907 men det fanns spioner i gruppen som rapporterade detta till myndigheterna. I ett försök att ändå få till en revolution bestämde sig en av grupperna inom Guangfuhui som leddes av Qiu Jins kusin, Xu Xilin, att attackera styret i Anhuiprovinsen.
Attacken lyckades så tillvida att guvenören för provinsen dödades. Men gruppen var långt färre än regeringstrupperna och de som inte dödades direkt tillfångatogs. En av dessa var just Xu Xilin. Innan han avrättades upptäckte regeringen att det fanns en koppling till Qiu Jin och soldater skickades nu till skolan för att arrestera henne.
När budet kom att soldater närmade sig skolan skickade Qiu Jin iväg alla sina kollegor satt de skulle komma undan. När soldaterna väl anlände satt hon själv och väntade på dem. Hon greps, fördes till ett fängelse där hon i två dagar torterades utan att lämna ut någon information om någon annan i Guangfuhui. När man insåg att tortyren var meningslös halshögg man Qiu Jin och hon dog den 15 juli 1907 bara 32 år gammal.
Arvet efter Qiu Jin
Nyheterna om hennes avrättning spreds i Kina och hon blev en symbol för den nya kvinnan. Även om den revolution som Guangfuhui hade hoppats på inte skedde kom den likväl 1912 när Sun Yat-sen ledde den grupp som tog makten från Qingdynastin.
Sun Yat-sen hade träffat Qiu Jin under hennes tid i Japan och hon fick nu en statsbegravning. Qiu Jin utropades som revolutionens första kvinnliga martyr och både statyer och museum restes och byggdes i hennes ära.
Idag ses hon som en nationalhjälte i Kina och går ofta under namnet ”Den kvinnliga riddaren från Spegelsjön”. Qiu Jin är också en av de kanske tydligaste symbolen för kvinnors frigörelse i Kina.
Läs mer:
http://www.china.org.cn/china/xinhairevolution/2011-09/18/content_23441451.htm
