21 december – Manuela Sáenz

Av 0 No tags Permalink 0

De flesta revolutionära hjältar tenderar att vara män. Givetvis är detta långt ifrån sanningen och idag skall vi lyfta fram ett exempel på detta genom Manuela Sáenz.

Vem var hon?

Manuela föddes i Ecuador under 1700-talets sista skälvande åren som det oäkta barnet till en spansk adelsman och hans älskarinna Maria. Som så ofta hände vid denna tid, och när oäkta barn föddes, övergavs Maria av sin familj. Manuela kom att gå i klosterskola och fick därigenom möjligheten att lära sig läsa och skriva.

Men som 17-åring blev hon utslängd från klostret. Hon hade blivit förförd av en hög militär och trots att inget fel hade begåtts av henne sågs det inte med blida ögon av nunnorna.

Manuela kom nu att få kontakt med sin far igen och under en lång tid kom hon att bo hos honom. Som 20-åring 1817 blev hon bortgift till en rik brittisk köpman. James Thorne, som han hette, var dubbelt så gammal som henne men äktenskapet verkade ändå ha varit relativt lyckligt. Thorne tog med Manuela till Lima och hon byggde där upp ett liv som hemmafru i ett aristokratiskt hem.

Det var en eklektiskt blandning av gäster som besökte deras hem. Allt ifrån militärer, köpmän till politiker. Det pratades väldigt öppet om det politiska klimatet i Sydamerika och framför allt de revolutioner som var under uppsegling genom militären och politikern Simón Bolívar.

Manuela och Bolívar

Bolívar var välutbildad i Europa och hade kommit tillbaks till Sydamerika med tankarna från de europeiska upplysningsfilosoferna. Hans mål var att köra ut spanjorerna från Sydamerika.

Sakta men säkert började Manuela att känna allt starkare sympatier för rebellerna. Genom att vara så nära militärer och politiker kunde hon nästan varje tag snappa upp information som skulle gynna motståndsrörelsen.

1822 tog hon det sista steget och lämnade sin make för att istället åka till Quito där hon hoppades träffa Bolívar. Precis som med sin make var Bolívar också äldre, cirka 15 år. Men trots detta fann de båda varandra direkt. Under de närmsta åren skulle de vara i det närmsta oskiljaktiga även om de sällan hade möjlighet att träffas. Bolívar var ofta ute på militära kampanjer och bara vid enstaka tillfällen lät han Manuela följa med. Deras förhållande definierades framförallt var deras brevväxling som var intensiv och regelbunden.

Dock fick hon som sagt följa med på olika militära kampanjer ibland. En av dessa var precis utanför Quito vid foten av en vulkan. Vid detta slag deltog Manuela på flera olika sätt, inte minst som stridande. Slaget var en succé för rebellerna och för sina insatser kom Manuela att bli utnämnt till löjtnant. Två år senare vid slaget om Junín utmärkte hon sig igen och blev denna gång befordrad till kapten. Manuela kom att till slut bli överste i rebellarmén.

Rebellerna kom att lyckas väl i sina ansträngningar och flera av dagens Sydamerikanska länder kom att bildas nu, inte minst Bolivia som döptes efter Bolívar. Han kom att få smeknamnet ”Frigöraren”.

Mordförsök

Den 25 september 1828 var både Manuela och Bolívar i Bogota. Trots att revolutionerna i mångt och mycket hade lyckats var långt ifrån all nöjda. Flera av Bolívars fiender var rädda för den makt som han hade samlat på sig och bestämde sig nu för att göra något åt det. Deras lösning var att lönnmörda honom.

På natten kom flera lönnmördare till San Carlos-palatset där Bolívar bodde med Manuela. Lönnmördarna hade lyckats om inte Manuela hade slängt sig mellan dem och Bolívar och på så sätt gett honom tillräckligt med tid att slänga sig ut genom ett fönster och fly. Efter denna heroiska insats kom Bolívar att kalla Manuela för ”Frigörarens frigörare”.

Men ingen kan lura döden och ej heller Bolívar. Två år senare, 1830, dog han i tuberkulos och när hans fiender tog makten i Ecuador och Colombia blev Manuela ”persona non grata”, ej välkommen där.

Hon kom till slut att bosätta i en kuststad på den peruanska kusten. Hon levde där resten av sitt liv tillsammans med sina hundar. När hon dog 1856 brändes alla hennes ägodelar, inklusive alla de brev hon hade skrivit och fått av Bolívar.

Arvet efter Manuela

Det har skrivits hyllmeter om Manuela, både romaner och historiska böcker. Hennes liv har dessutom blivit både film och opera.

Länge var Manuelas arv bundet till att hon var Símon Bolívars älskarinna. Men på senare tid har hennes betydelse för den Sydamerikanska frihetskampen återupptäckts. Hennes titlar och militära rang var inget som bara gavs till henne. Hon var en utmärkt ryttare och en god strateg som var med och planerade flera viktiga slag. Det går heller inte att bortse från den påverkan hon hade på Bolívar. Hans resultat under de åtta åren som de var tillsammans var mycket bättre än de hade varit innan.

2007 fick hon den hyllning hon länge hade förtjänat i sin hemstad Quito. Ecuadors president gav henne då postumt titeln ”Hedersgeneral i den ecuadorianska republiken”. Överallt i Quito kan du se spåren i form av till exempel gatunamn och namn på skolor.

Läs mer:

http://www.rejectedprincesses.com/princesses/manuela-saenz

http://worldhistoryconnected.press.illinois.edu/7.1/foote.html

 

No Comments Yet.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *