6 december – Azucena Villaflor

Av 0 No tags Permalink 0

14 argentinska mödrars kamp för sina barn skulle sätta hela världens blick på Argentina och visa att rättvisa alltid kommer ikapp de som har begått brott.

Bakgrund

Mellan åren 1976 och 1983 styrdes Argentina av en militärjunta ledd av Jorge Videla. Under denna tid, och till och med några år innan -76, existerade ett program som kallas för AAA (Argentinas Antikommunistiska Allians). För omvärlden är denna tid dock mer känd som ”Det smutsiga kriget”.

Militärjuntan satte ihop dödspatruller som åkte runt i landet och dödade människor med fel politisk åskådning, de som protesterade mot styret och alla som ansågs ha någon som helst koppling till socialism.

Än i dag vet vi inte hur många som dödades under denna period. Siffrorna ligger någonstans mellan 7 000 – 30 000.

Många av som försvann gjorde det utan ett spår. De kunde stoppas av polis när de var på väg hem med bilen och aldrig synas till igen. Människor hämtades från sina hem mitt i natten och dök aldrig upp igen.

Regimen hade byggt upp hemliga fängelser och koncentrationsläger dit människor skickades för att dö. Inte minst gravida kvinnor som bara hölls vid liv för att föda sina barn. Barnen adopterades sedan bort till militärer och politiker i Argentina.

Juntan använde sig av också av något som kallades för ”dödsflygningar”. De som greps drogades och sattes nakna i ett flygplan. Flygplanen lyfte därefter och flög ut över havet där fångarna kastades ut från planen.

Azucena Villaflor

En av de som drabbades av det smutsiga kriget var Azucena Villaflor. Hon föddes in en arbetarfamilj 1924. Hennes far plockade bomull och själv skulle hon komma att arbeta som sekreterare.

Några månader in i diktaturen i Argentina försvann hennes son Néstor med sin fru Raquel spårlöst. Azucena började leta efter dem men utan att hitta minsta ledtråd om var de kunde befinna sig. Hon försökte ta hjälp av Inrikesministeriet i Argentina men fick kalla handen även där.

Dock upptäckte hon att det var fler mödrar som letade efter sina barn. Efter ett halvår av sökande efter Néstor och Raquel bestämde Azucena för att visa upp för resten av Argentina vad som hade hänt henne. Tillsammans med 13 andra mödrar i samma situation bestämde hon sig för en demonstration i centrala Buenos Aires. Platsen de skulle demonstrera vid, Plaza de Mayo, var en känd och viktig plats i Argentinas historia och bar på ett stort symbolvärde.

De hade fått veta av polisen att de inte fick stå på torget och demonstrera. Så för att komma runt detta gick de 14 kvinnorna helt enkelt runt på torget i en cirkel. Den första marschen var på en lördag, den andra på en fredag och den tredje på en torsdag. Torsdagen skulle komma att bli marschdagen för gruppen som nu kom att kallas ”Plaza de Mayos Mödrar”.

Marscherna fick mer och mer uppmärksamhet och för att ytterligare öka på detta gick Mödrarna ihop och betalde för en helsidesannons i en tidning. I annonsen skrev de ner namnen på alla de ”försvunna barnen”. Annonsen gick i tryck den 10 december 1977. Samma kväll kom militärer hem till Azucena.

Azucena sågs aldrig till igen efter den kvällen. Det lilla som historiker har lyckats pussla ihop om hennes öde är att att hon med största sannolikhet nog fördes till ett koncentrationsläger som styrdes av Alfredo Astiz. Han kallades ”El Ángel Rubio de la Muerte”, den blonda dödsängeln, och hade ett rykte om sig att njuta av att tortera människor.

I juli 2005 kunde ett team av rättsläkare identifiera några kroppar som hade placerats i en massgrav efter att ha sköljts upp ur havet. En av dessa var Azucena Villaflor. Hennes kropp visade spår av våld som liknar de skador som uppstår efter höga fall och med stor sannolikhet dödades Azucena under en av ”dödsflygningarna”.

Hennes kropp kremerades och begravdes vid Plaza de Mayo där en av hennes överlevande barn, dottern Cecilia sa följande:

”Här är platsen min mor föddes i offentligheten och här måste hon stanna för evigt. Hon måste stanna för alla.”

Arvet efter Azucena

Regimens försök att marginalisera kvinnorna genom att kalla dem för ”las locas”, de galna kvinnorna, misslyckades. Istället ökade uppmärksamheten på regimens brott, inte bara i Argentina utan även runt om i världen. Bland annat protesterade Mödrarna under fotbolls-VM 1978 som gick i just Argentina.

När militärjuntan gav upp sin makt 1983 fortsatte mödrarna att demonstrera och kräva rättvisa och sanningen bakom de många försvinnanden i Argentina. De fortsatte också sin tysta gång runt Plaza de Mayo varje torsdag vid 15:30 och gör så än i dag. Sedan 2006 har motivet bakom demonstrationerna dock ändrats och fokuserar nu på flera olika sociala frågor.

Idag är Plaza de Mayos Mödrar en organisation som fortsätter att arbeta för mänskliga rättigheter i hela Latinamerika och runt omkring i dessa länder kan man se deras symbol, en vit scarf.

Även om alla ännu inte har fått rättvisa i Argentina har de kommit en lång väg och under 2000-talet har många fängelsestraff delats ut till människor inblandade i militärjuntan och det smutsiga kriget. En av dessa människor är Alfredo Astiz som 2011 dömdes till livstids fängelse för brott mot mänskligheten.

Läs mer:

https://www.nonviolent-conflict.org/index.php/movements-and-campaigns/movements-and-campaigns-summaries?sobi2Task=sobi2Details&sobi2Id=28

http://www.bbc.co.uk/news/world-latin-america-17847134

0 Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *