8 december – Margret Thatcher

Av 0 No tags Permalink 0

Även om många politiker säkerligen skulle vilja kunna säga att de gjorde ett tydligt avtryck under sin ämbetsperiod så väl som när det kommer till deras arv, är det få som kan göra just detta. Men den kvinna vi skall lyfta fram i dag passar definitivt in på båda beskrivningar.

Som politiker var, och är hon, en vattendelare. Under sin tid som premiärminister i Storbritannien var hon både hyllad såväl som djupt hatad. Jag talar givetvis om Margret Thatcher.

Vem var hon?

Margret Thatcher föddes 1925 som Margret Roberts i östra England, i en liten stad vid namn Grantham. Familjen bestod av föräldrarna, Alfred och Beatrice samt Margrets syster Muriel. Fadern var affärsägare och lokalpolitiker med en konservativ agenda. Familjen var även metodister och allt detta kom att forma Margrets liv och politiska åskådning.  Familjen umgicks mest inom den lokala metodistförsamlingen och tankar om ärlighet och omtanke om andra var ledstjärnor i barnens uppväxt.

Föräldrarna ägde en affär men Margret kom snart att lämna den bakom sig då hon, tack vare goda studieresultat, fick en plats på den prestigefulla skolan Oxford. Mellan åren 1943 och 1947 läste hon kemi och en av hennes lärare var Dorothy Hodgkin som cirka 20 senare skulle komma att tilldelas ett Nobelpris för sitt arbete med röntgen. Precis som att flera av tankarna inom metodismen hade påverkat Margret skulle också vetenskapen komma att göra samma sak.

Men samtidigt som hon la fokus på sin vetenskapliga karriär fortsatte Margret även sin politiska bana. Hon valdes till president för den Konservativa Föreningen på Oxford och genom denna position kom hon också i kontakt med politiker inom det konservativa partiet. Efter sin tid på Oxford kom Margret att arbeta som kemist på ett företag där hon var delaktig i att ta fram en lösning för hu rean kunde producera mjukglass. Men politiken lockade mer och mer och hon kom i början av 50-talet att ställa upp som kandidat för det konservativa partiet i valkretsen Dartford.

Den politiska banan

Margret var en naturkraft när det kom till att hålla tal. Hon gav politiska motståndare svar på tal och var väl förberedd inför debatter. Detta gav henne snabbt ett gott rykte inom partiet. Media gav henne också mycket uppmärksamhet då hon stack ut i politiken, både på grund av hennes unga ålder och för att hon var den enda kvinnliga kandidaten. Även om Margret inte vann så gjorde hon ett bättre resultat än vad som förväntades för en konservativ politiker i den valkretsen.

Åren gick och Margret fortsatte sin bana som politiker. Margret gifte sig, fick två barn och vidareutbildade sig som advokat. 1959 valdes hon in i det brittiska parlamentet och 1970, när de konservativa tog makten i England, blev hon utbildningsminister.

1970-talet var en tuff tid att ansvara för utbildning men Margret lyckades styra sin skuta igenom denna period. Dock tog hela regeringen hårda smällar och vid valet 1974 förlorade de makten.

Partiet behövde en omstart och redan året efter valdes Margret Thatcher, som hennes namn nu var efter giftermålet, till partiledare och oppositionsledare.

Mellan åren 1979 och 1990 kom hon att vara andats premiärminister. När hon anlände till 10 Downing Street, hennes nya hem och arbetsplats, använde hon sin kristna uppväxt och formulerade om en berömd bön till ett numera odödligt citat:

”Where there is discord, may we bring harmony. Where there is error, may we bring truth. Where there is doubt, may we bring faith. And where there is despair, may we bring hope.”

80-talet i England var turbulent. Det fanns slitsar mellan flera olika grupper i samhället, inte minst mellan arbetare och regering. Arbetslösheten var oerhört hög och ekonomin gick dåligt. Men Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina som handlade om de ganska obetydliga Falklandsöarna gav henne stöd och Margret blev omvald vid nästa val och partiet tredubblade sina platser i parlamentet.

Fortsättningen av hennes tid som premiärminister var också den kantad med konflikter, den kanske mest berömda mellan gruvarbetarfacket och regeringen. Under denna period utsattes hon också för mordförsök av IRA, ett attentat som var oerhört nära att lyckas. England privatiserades också i hög utsträckning under Margret Thatchers tid som premiärminister.

Men hon skulle också komma att spela en roll i det Kalla kriget. Hennes hårda vilja och iskyla i förhandlingar gav henne smeknamnet ”Järnladyn” av sovjeterna. Thatcher ställde sig också på samma sida som Ronald Reagan, den amerikanske presidenten, och höll med om hans politik och tankar om det Kalla kriget.

Dock skulle Margret komma att vara den första världsledare som tog den nya sovjetiske ledaren, Mikhail Gorbatjov, på allvar. Redan 1984 bjöd hon in honom till England och förklarade publikt att det var någon som västvärlden kunde förhandla med, utan att för den delen mildra hennes kritik mot Sovjetunionen.

1990 hade världen förvandlats. Det Kalla kriget var över och likt vad som hade hänt Churchill efter det Andra världskriget började nu Thatchers partikollegor att tvivla på om hon var rätt person att leda partiet in i det nya årtiondet. När hon såg att det inte fanns något stöd för henne steg hon ner som ledare och lämnade över stafettpinnen till John Major.

Arvet efter Margret

Margret Thatcher tillhör kategorin människor som är ”först ut”. För hennes del handlade det mycket om att hon var kvinna och genom detta bröt ny mark inom framför allt den politiska sfären. Den politik hon bedrev var hårt kritiserad då, och av många än i idag, men har satt spår i andra länders syn. Vi kan se det i Sverige med de privatiseringar som har gjorts här.

Men hon var också en person som respekterades av sina jämlikar. Det faktum att hon var kvinna var inte viktigt. Hon var beläst, lysande rent retoriskt och en skicklig politiker. Vid sidan av detta var hon även kemist och advokat och hon såg det själv som en större bedrift att hon var den första premiärministern med vetenskaplig bakgrund än att hon var den första som var kvinna.

Ett bra exempel på hennes sätt att vara och bilden av henne går att finna i Jan Eliasson sommarprat (ett sommarprat jag varmt rekommenderar) där han berättar en fantastisk anekdot om ett möte i Moskva. Se länken nedan.

Läs mer:

http://www.bbc.co.uk/timelines/zqp7tyc

http://www.margaretthatcher.org/

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/223949?programid=2071

0 Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *