Dag… well fuck that, som de säger “over there”…
Efter ett par dagars uppehåll i skrivandet, IKEA samt pyssel med ett designjobb, är det nu dags igen. Sitter med kapitel 13 och försöker skapa en stämning av paranoia, vilket går så där om jag skall vara helt ärlig. Håller på att arbeta mig fram till nästa stora “plot twist” vilket, återigen för att vara ärlig, är rätt tråkigt. Tråkigt för att jag vet vad som kommer att hända och det är därför svårt att skriva. Det gäller att hinta tillräckligt mycket för att man skall kunna gå tillbaks och säga “ja just det, det var ju självklart” samtidigt som att man inte direkt skall kunna säga “Aha” Det är så det är!” Låter det krångligt? Tja, det är det också till viss del.
Har också upptäckt att jag av någon konstigt anledning har svårt för att avsluta vissa ord rätt. Blir lätt ett t istället för ett d. Exempelvis kan räddad ibland bli räddat et cetera. Skumt det där… Tur man har folk som korrekturläser eländet…
Nej, dags att skriva ett par rader till innan lunch med Göransson the Man väntar.
/H