Såg ett par minuter på Allsång på Skansen idag. Det var inte för musiken skulle utan för poesin, det vill säga Marcus Birro.
Jag vet att jag redan i julas funderade på att skriva ett par rader om honom. Det var något han sa i Supersöndag på Canal+ som fick mig att bli mer och mer intresserad av honom, både som person och som poet.
Marcus Birro verkar bära på en total ärlighet och en total och fullkomlig kärlek till människan och jag kom på mig själv med att vara nästan avundsjuk på hans inställning till livet och andra människor. Han bär också på en total ödmjukhet som i mina ögon bara gör honom mer och mer fantastisk. Dessutom så skriver han väldigt bra också….
När jag ändå håller på att lyfta fram människor så passar jag på att kort nämna John Mayer. Dras mer och mer in i hans musik. Framförallt har jag fastnat för Neon, en helt underbart fantastisk låt.
Albumversionen – http://open.spotify.com/track/5CvbSiGUQb9MzZ5kLGPr7G
Liveversion – http://open.spotify.com/track/4ovfnu6ndxZMCBiv0MD8VE
Nej, dags att återgå till skrivandet…
/H
Sjysst gitarr knäppande, inte helt tokig låt….