Är ju påsklovsvecka nu och det har givetvis inneburit ledighet, även om jag inte har känt mig så ledig med tvätttider, rättning och tandläkarbesök.
Bestämde mig redan för en vecka sedan att försöka utnyttja min ledighet på ett bra sätt (läs inte ligga framför tv:n) och plockade med mig en hel hög med böcker hem. Bortsett från den rena njutningen av att få läsa så fanns det också en tanke om att läsningen skulle göra mitt skrivande lättare att starta upp igen.
Men, ja det finns alltid ett men, jag vet inte om jag har blivit mer kräsen allt eftersom jag har blivit äldre eller om det handlar om något annat men inte någon av böckerna jag har läst under veckan (4 stycken) har varit något att ha. Det finns alltid något gör att boken för eller senare faller.
Som exempel kan vi ta Den Siste Tempelriddaren av Raymond Khoury. Det är en bok med ett ämne jag gillar och jag såg fram emot en bok med intelligens då jag tyckte den verkade stå på egna ben och inte vara en Dan Brown kopia. Den började bra och jag var rätt nöjd med mig själv för att ha hittat en bra bok. Men bara ett par kapitel in så vänds allt på ända och författaren förstör, i mitt tycke, mer eller mindre hela boken med ett par rader text.
Ej heller de andra tre böckerna var något att hänga i granen, är väl snart dags att läsa Brott och Straff igen…
Men vad som slog mig idag när jag läste en av de bloggar jag slaviskt följer var att jag där hittade något av det bästa inom litteratur just nu. Texter som skapar ett sug och en abstinens på ett sätt som det var länge sedan en bok gjorde. Författaren bakom dessa texter är Simon Bank, fotbollskrönikör i Aftonbladet. Han skriver med en ledighet och en oerhört skönhet i sitt språk som jag har hittat hos få författare och jag har använt hans texter som exempel för mina elever när det gäller att skapa just känslor i sina texter.
Han besitter också en oerhört stor kunskap, inte bara om fotboll utan även om kultur och mat och det gör honom ytterligare mer fascinerande i mina ögon. Bank har skrivit ett par böcker men ingen ren skönlitterär och jag kan inte undgå hysa en viss längtan efter att få läsa något skönlitterärt för honom då hans penna inte lämnar en besk eftersmak som Raymond Khoudry utan en sötma som som alla vänner av god litteratur borde smaka.
http://blogg.aftonbladet.se/blog.php?blog=25977&a=27701
/H
