Dagens femte kaffekopp har precis fyllts till sin bredd, de nya glasögonen som gör att jag ser skärmen utan att behöva sitta fem millimeter från skärmen sitter på näsan och Word visar mig femte sidan på kapitel 11.
Så varför sitter jag då och skriver här?
Sanningen är att jag inte har en aning om vad jag skall skriva. Jag tittar på min storyline och ser, klart och tydligt, precis vad jag borde skriva men orden kommer inte fram. Jag har haft ett skrivuppehåll på snart tre veckor och det var något jag inte hade räknat med. Både dator, storyline och utskrifter av boken fanns med på min resa till England men det enda som inte fanns var tid att skriva. Det är inget jag sörjer, tvärtom, jag hade en fantastisk trevlig resa men jag har glidit lite bort från “skrivmoralen”.
Har ibland tagit till lite knep i mitt skrivande. Oftast har det handlat om vissa specifika partier i boken som jag har haft svårt att skriva eller inte helt vetat vilket riktning dessa skulle ta. Vad jag då gjorde var att sätta mig och skriva ett par korta noveller. De var på 4-5 sidor och gav mig chansen att testa lite idéer och formuleringar utan att för den delen koppla ihop dem med boken.
Det är kanske dags att göra det igen men sett till min nuvarande otroligt rastlösa natur så är det svårt att komma igång med ens det. Nåväl, inget idé att sitta och gråta över oskrivna ord. Nej, dags att ta tag i sitt liv och… fixa fram en kopp kaffe till och kanske snegla lite på den där boken som ligger i bokhyllan och väntar… för jag kan ju alltid skriva imorgon… Eller sant?
/H
