Tänkte göra ännu ett (pretentiöst?) försök att förklara min skrivprocess.
Som jag säkert har nämnt tidigare slänger jag numera väldigt lite av det jag skriver. Det var större skillnad när jag började skriva då jag slängde totalt nästan 30 000 ord totalt. Om det handlar om att man blir mindre kritisk eller om handlingen och karaktärerna sätter sig låter jag vara osagt.
Numera handlar det mer om att utveckla passager istället för att ta bort dem. Ett exempel på detta kommer i från nattens skrivsejour och inledning på kapitel 17. Jag kommer inte att skriva ut hela texten då det finns mycket som inte rör det exempel jag tänkte ta upp utan jag kommer att klippa och klistra lite. Grundkonceptet är dock att min huvudkaraktär Jakob vaknar upp och går och äter frukost på det hotell där han bor och i matsalen träffar han på ett par.
De glada kvittrande lätena från fåglarna utanför fönstret väckte Jakob ett par minuter innan alarmet på hans mobiltelefon skulle komma igång. Solen som sken in genom de halvöppna persiennerna skapade skuggar på hans täcke och den svaga bris som verkade blåsa utanför fick dem att röra sig fram och tillbaka i en vaggande rörelse. Jakob sträckte på sig under täcket och vände sig sedan mot fönstret och slöt ögonen. Han fick bara ligga och halvsova i 5-6 minuter innan alarmet från mobilen överröstade fåglarna med sitt skarpa och genomskärande ljud.
Det var med stor möda han gick upp. Gårdagen hade varit mer krävande än vad han hade trott och den snabba duschen han tog hjälpte inte till nämnvärt. När han kom ner till matsalen var han nästan ensam. Vid ett bord nära fönstret satt ett par som utstrålande förälskelse på ett sätt som gjorde Jakob illamående. Han kunde bortse från de ömma blickarna de kastade på varandra och de fåniga leenden som de turades om att kasta mot varandra. Men det som fick det att näsan fysiskt vända sig i magen på honom var den konstanta kroppskontakten de hade med varandra. En enkel handling som att hälla upp juice i ett glas tog för dem en halv evighet då mannen var tvungen att ”råka” nudda vid kvinnans hand när han flyttade hennes glas mot sig och hon var likaledes tvungen att ”råka” nudda honom i retur och så fortsatte spelet mellan dem.
När jag hade skrivit detta var jag ganska nöjd med hur det blev. Jag hämtade inspirationen från en bussresa en morgon på väg till jobbet där ett ungt par stod och kysste varandra passionerad innan klockan ens var halv åtta på morgonen. Med andra ord finns det en bit av självupplevd bitterhet eller vad vi skall kalla det.
Men när jag gick och la mig dök den här passagen upp i mitt medvetande igen och den här gången var jag inte lika nöjd med den. Efter att ha funderat ett tag insåg jag att det berodde på att det saknas ett motiv till hans irritation över paret och detta motiv gick inte att hitta då Jakob enligt texten jag har skrivit har haft en god natts sömn. Med andra ord var det dags att gå tillbaks till ritbordet och, inte ta bort text utan istället lägga till ett motiv eller en förklaring till hans avoga inställning till paret. Jag har strukit under den text jag har lagt till:
De glada kvittrande lätena från fåglarna utanför fönstret väckte Jakob ett par minuter innan alarmet på hans mobiltelefon skulle komma igång. Solen som sken in genom de halvöppna persiennerna skapade skuggar på hans täcke och den svaga bris som verkade blåsa utanför fick dem att röra sig fram och tillbaka i en vaggande rörelse. Jakob sträckte på sig under täcket och vände sig sedan mot fönstret och slöt ögonen. Han fick bara ligga och halvsova i 5-6 minuter innan alarmet från mobilen överröstade fåglarna med sitt skarpa och genomskärande ljud.
Det var med stor möda han gick upp. Gårdagen hade varit mer krävande än vad han hade trott och sömnen under natten hade varit allt annat än behaglig. Det berodde både på ungdomar med högljudda mopeder men framför allt på den dröm om Sarah han hade haft som lämnade honom både frustrerad och irriterad. Den snabba duschen han tog efter att stelt ha stigit upp ur sängen hjälpte inte till nämnvärt. När han kom ner till matsalen var han nästan ensam. Vid ett bord nära fönstret satt ett par som utstrålande förälskelse på ett sätt som gjorde Jakob illamående. Han kunde bortse från de ömma blickarna de kastade på varandra och de fåniga leenden som de turades om att kasta mot varandra. Men det som fick det att näsan fysiskt vända sig i magen på honom var den konstanta kroppskontakten de hade med varandra. En enkel handling som att hälla upp juice i ett glas tog för dem en halv evighet då mannen var tvungen att ”råka” nudda vid kvinnans hand när han flyttade hennes glas mot sig och hon var likaledes tvungen att ”råka” nudda honom i retur och så fortsatte spelet mellan dem.
Detta är det första utkasten och denna lilla ändring kan komma att utvecklas lite men i mitt tycke får Jakobs irritation en djupare och mer förståelig grund med dessa få rader. Så istället för att ta bort stycket om paret helt, vilket hade varit alternativet, kan jag ha kvar det som en passage som ger karaktären lite mer kött på benen,
/H
