Jag har vid ett par tillfällen stött på ett och samma problem i mitt skrivande. Problemet som dyker upp ibland är när man gör referenser till olika saker, referenser som är solklara för mig men som kanske inte är lika solklara för andra. Här följer ett kort exempel från ett kapitel jag nyss påbörjade:
Jakob lyfte blicken mot den långsamt snurrande takfläkten som satt fastskruvade i det solkiga vita taket. Det skrapande ljudet som uppstod ett tre gånger per varv gav ifrån sig intrycket att hela konstruktionen skulle kunna falla ner ner som helst. Trots, eller kanske på grund av detta, kunde Jakob inte slita blicken från fläktens roterande blad och han kände ett märkligt släktskap med kapten Willard.
I detta stycke finns alltså en referens som för mig är både snygg och intressant men som merparten av alla som kommer läsa texten inte kommer att förstå. Problemet som då uppstår är hur mycket man skall curla för läsaren. Skall jag skriva ut en förklaring till min referens, vilket i och för sig inte skulle vara så svårt, eller skall jag lämna meningen som den är?
Personligen kan jag tycka att det är rätt kul att läsa referenser i böcker och förstå dem. Man får en personlig koppling till författare, en slags “vi förstår varandra”-upplevelse.
Den stora frågan är dock; vad tycker andra?
/H
